Petra

Koftan eller det så kallade evighetsprojektet hade jag tänkt skulle vara klar lagom till sommaren. Som det ser ut nu är detta ett optimistiskt mål. Har kvar ärmkullarna på båda ärmarna, montera, virka knapphål samt sy på knapparna. Kanske även riva upp och göra den en aning kortare. Kanske skulle jag klara målet om jag inte vore så less, så less på den.
 Här virkas det på ärmar! Kanske riva upp några cm. Får se hur jag gör.

Nu när det nalkas mot terminsavslut och eleverna är klara med sina grejer är det ju bra om det finns små saker att göra som inte tar så lång tid. Därför har jag sysselsatt mig med att knyta/fläta/virka olika inspirationsband till skolan.
Passar stora som små, tjejer som killar! Kanske den ultimata slöjdgrejen så här i avslutningstider.

En dag var vi och hälsade på i Uppsala och eftersom jag aldrig varit inne i domkyrkan gick vi dit, men där var det en konsert så vi fick inte gå in och kika. Nu har jag i allafall sett utsidan.

 
Den här klänningen har jag aldrig visat hur den sett ut på. Egentligen tycker jag det inte passar med svarta strumpbyxor till den, men eftersom jag gjort en deal med mig själv att försöka använda alla klänningar jag syr så fick det bli så ändå.

'

Det var så länge sedan jag la upp en bild på något omgjort. Den här är inte omgjord allt för mycket, men jag har tagit bort lite detaljer(bl.a axelvaddar och lite ryschpysch-detaljer), sytt in den, gjort om överdelen litegrann och kortat av den.

Klänningen hittade jag på Emmaus på götgatan för 80 riksdaler.

Den här klänningen har legat på "att-göra-klart-hyllan" i en evighet, men nu fick den bli klar. Det var tänkt att det skulle bli ett skärp i samma tyg, men det räckte inte tyget till.

En sak som legat på "att-göra-klart-hyllan" en tid är sollinnet. Tur att man är med i en eminent syjunta så att saker och ting blir gjorda där.

Nu är det nästan klart, men som med alla grejer jag gör blir jag så velig hur jag vill ha det. Jag börjar fundera om linnet är för långt. Jag hade tänkt kalasa till det med lite fransar och då är sju rader alldeles för långt.
Suck, så jobbigt eftersom ett riva upp blir jättekomplicerat eftersom jag börjat nerifrån. Fram är det inga problem eftersom det bara är att ta bort en rad med rutor, men bak...
 Med sju rader rutor.
 Med sex rader rutor.

Ungefär två veckor före jul kom jag på att jag skulle ge bort lite hemmagjorda grejer. Sedan tänkte jag att pärlstickade muddar var en bra idé. Köpte alpackagarn och lite pärlor och satte igång för att lära mig. Tips 1: Välj inte samma föärg på pärlor och garn för då syns mönstret inget vidare. Här nedan lyckades jag fånga hjärtmönstret på bild, men i verkligheten syndes det inget vidare, så jag gjorde om, och om igen.
 
 
Efter att jag provat fyra olika varianter blev det till slut ett väldigt enkelt mönster, så att pärlorna bara skymtar till. Blev inte alls nöjd.
 
Övningen ger färdighet! Pärlmuddar nummer två blev dubbelt så bra som nummer ett. Men, alpackagarnet är dock inte att rekomendera eftersom stickningen blir ojämn.


 Och pärlmuddar nummer tre, som jag behållit själv, är jag supernöjd med. Här i ett annat garn (hjärtegarn)

Den som fick de lila muddarna ska få ett par nya eftersom jag själv tycker att de lila blev skitfula, så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde ge bort dessa.

Slutsats: Sticka pärlmuddar är både kul och inte kul. Det är inte så kul att trä pärlorna på garnet, flytta pärlorna när man stickar är också lite besvärligt samt att det syns direkt om man inte stickar jämt. Det är kul att det går snabbt (när pärlorna väl är på) och att det blir effektfullt.

Jag är en tygknarkare. Förra månaden köpte jag alldeles för mycket tyger för mitt eget bästa. Därefter har jag sagt att nu är det tygstopp tills jag sytt upp de tyger jag har.

Men, vad händer när jag ska springa in på Ohlssons för att köpa en dragkedja. Jo, jag hittar ett kalasfint tyg och av det blev det en kalasklänning.

Ibland får jag frågan: hur lång tid tar det att sy en klänning för dig?
Och det är ju en ganska komplicerad fråga eftersom en klänning kan se ut på så många olika sätt och ha olika svårighetsgrad.

Men, igår hade jag dödstråkigt, så tråkigt att jag bestämde mig för att ha en tävling med mig själv.

Tävlingregler: Du ska så snabbt som möjligt sy en klänning i trikå. Alla medel tillåtna.

Vad kom jag då fram till. Jo, att sy en klänning från scratch tar 1 timme och 9 min (att klippa ut delarna tog ca 15min). Det blev dock ganska mycket slarv från fröken P. 

Resultatet kan skådas ovan. Och...för att låta som en tvättäkta textillärare; om man slarvar så blir slutresultatet därefter. Midjan på klänningen hamnade 2cm ovanför min egen midja eftersom jag inte var supernogrann med nålning och provning. Jag är ändå ganska nöjd.

Fick för mig att jag skulle sy en liten fin krage på en klänning och att konstruera kragar är jag ingen hejare på direkt.

Försök 1: Ståkrage deluxe. Handsydd.


Försök 2: Lite mindre kragstånd denna gång. Handsydd. Vad kul det var att sprätta handsömnad andra gången i rad...


Försök 3. Gjorde en pappersmodell först. Det kanske jag borde gjort från början, men det är ju så trist att göra.


Slutresultatet:

"Sollinnet". Jag är så less, less på att sy ihop rutorna. Jag har endast fått ihop fyra rader.



Evighetsprojektet; koftan. MEN, nu har jag i allafall hittat garnet, Yeaaaj! Nu har jag dock ingen bra orsak att inte virka på h-vetet.

resultat från syrycket för några veckor sedan.


en sovmask, med hemmavirkad spets!



en grythandske, även den med hemmavirkad spets!



Och så här ser de ut på.

Igår fick jag ett syryck och kapade längden på ett förkläde som jag sydde för ett antal år sedan. Har alltid tyckt att det varit för långt, men aldrig orkat göra något åt det. Nu är det dock åtgärdat och användes strax efter.