Det bidde ingen klänning...

Vad bidde det då? Jo, en till kjol från boken, "Klädsömnad". Fast den här kjolen gjorde jag lite mer utställd och utan slits bak. 
 
 
Den uppmärksamme kanske känner igen tyget. Det kommer från en klänning som jag insåg aldrig skulle bli bra så jag klippte sönder den.
 
 
 
 
 
 

En till omsydd syntetare

Jag var väldigt tveksam att köpa denna klänning eftersom den är i ett hemskt syntetmaterial som framkallar värmeslag bara att titta på den.

Jag kunde dock inte avstå det härliga mönstret. Jag fick lite ångest när jag skulle börja klippa i den och såg att den var hemmasydd med broderade initialer på slaget, men bättre att den får nytt liv.
 
Jag fick sprätta upp de gamla insnitten, blötlägga och pressa i evigheters evighet.
 
Jag har haft den flera gånger redan - vilket alltid betyder att jag är nöjd. Däremot är det som det är med dessa syntettyger som inte andas.
 
 
 

Nyårsblåsan

Det här evinnerliga slit- och slängsamhället vi lever i gör mig bara så less ibland. I Sverige förbrukar vi varje år 12,5 kilo textilier per person. Av dessa slängs cirka 8 kilo i soporna (källa: naturvårsverket). Därför känns det extra bra att 2014 års nyårsblåsa är återbruk!
 
Som vanligt börjar jag inte att sy jul- och nyårsprojekten i god tid, utan börjar när jag har som allra mest att göra.
Hur jag än vred och vände gick det inte att få till ärmar. Det gick inte ens att få ut infodringar så jag fick helfodra klänningen.
 
Först hade jag tänkt att ge upp detta projekt när jag insåg att det inte skulle gå att mönsterpassa sidsömmarna.
 
 
Tur att jag inte gjorde det. För den blev ju himla festlig, så pass festlig att jag hade den på både jul och nyår.
 
 
Så här såg kjolen ut innan den blev återbrukad til min nyårsblåsa.